Louis-Ferdinand Céline
From Wikipedia, the free encyclopedia
Louis Ferdinand Auguste Destouches (27. mai 1894–1. juli 1961), kjend under forfattarnamnet Louis-Ferdinand Céline, var ein fransk romanforfattar og lege. Namnet «Céline» var førenamnet til bestemor hans. Han er rekna som ein av dei mest innverknadsrike forfattarane på midten av 1900-talet[1] for å ha utvikla ein ny skrivestil som moderniserte litteraturen i Frankrike og verda elles, særleg Henry Miller og Norman Mailer var prega. Céline førte daglegspråket, l'argot, inn i ei skriftleg form, med skjellsorda til gata og forbanningar i skildringane sine av den absurde tilstand til ei fiendtleg verd.
Louis-Ferdinand Céline | |
Pseudonym | Louis-Ferdinand Céline |
Statsborgarskap | Frankrike |
Fødd | 27. mai 1894 Courbevoie |
Død |
1. juli 1961 (67 år) |
Yrke | medisinsk forfattar, romanforfattar, skribent, militær |
Sjanger | essay, roman, pamflett, skodespel, libretto |
Straff | Indignité nationale |
Far | Fernand Destouches |
Ektefelle | Édith Follet, Lucette Destouches, Elizabeth Craig |
Louis-Ferdinand Céline på Commons |
Romanene Reisen til nattens ende (1932) og Død på kredit (1936) var oppgjer med sjølvtilfredsheita i det borgarlege samfunnet, basert på hans eigne erfaringar som soldat og fattiglege i Paris. Romanane har ei ekstremrealistisk form, fjernt frå den akademiske franske tradisjonen, med rått gatespråk og utan hemningar i å framstilla det ekle eller tabubelagde.[2]
Céline hamna etterkvart på den antiintellektuelle høgresida. Han skreiv tre antisemittiske pamflettar på slutten av 1930-talet, støtta Hitler og det nasjonalsosialistiske Tyskland, og fekk ein dødsdom i rettsoppgjeret etter krigen, men slapp unna ettersom han var i Danmark. I Frankrike blei han dømd in absentia for «nasjonalt uverdig framferd», men fekk amnesti og kom fyrst tilbake til heimlandet i 1951, framleis uforsona med samfunnet.[3]