Arkeoastronomi
From Wikipedia, the free encyclopedia
Arkeoastronomi (av arkeologi och astronomi) är det tvärvetenskapliga studiet av forntida kulturers observationer av och föreställningar om himlafenomen, främst genom studier av arkeologiskt material.
Arkeoastronomi granskar människans världsbild och dess utveckling före teleskopens tillkomst, de äldsta astronomiska observationerna i ett förhistoriskt Europa, Egypten, Mesopotamien, antikens Grekland och Italien. Den behandlar också europeisk astronomi under första årtusendet efter vår tideräknings början, islamisk världsbild och vetenskap. Läran om himlakropparna i Östasien, astronomiska föreställningar i Indonesien, Australien och Polynesien behandlas likaså. Vidare behandlas prekolumbiansk kosmologi hos mayakulturen, aztekerna och inkafolket, stjärnskådning hos Nordamerikas ursprungsbefolkning och vissa delar av Afrika, stjärnhimlen som den naturliga kalendern och nattens kompass, stjärnbilderna och deras namn. Föreställningar om stjärnorna och tideräkning på Island och bland inuiter och samer hör också hit.