Denisovamänniskan
människosläkte som levde för omkring 41 000 år sedan / From Wikipedia, the free encyclopedia
Denisovamänniskan var en population av släktet Homo som levde för omkring 200 000-40 000 år sedan.[1][2][3] Men denisovamänniskan kan ha blandat sig med moderna människor i Papua Nya Guinea så sent som för 15 000 år sedan.[4]
Denisovamänniskan Status i världen: Förhistorisk | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Däggdjur Mammalia |
Ordning | Primater Primates |
Underordning | Haplorhini |
Parvordning | Smalnäsor Catarrhini |
Överfamilj | Människoartade Hominoidea |
Familj | Människoapor Hominidae |
Släkte | Människor Homo |
Art | Denisovamänniska H. denisova |
Vetenskapligt namn | |
§ I väntan på sin slutliga taxonomiska status använder man tillfälliga artbenämningar (maj 2019): Homo denisova, Homo altaiensis, Homo sapiens denisova eller Homo sp. Altai. | |
Denisovamänniskans utveckling och geografiska spridning jämfört med Neanderthalarna, Homo heidelbergensis och Homo erectus. | |
Hitta fler artiklar om djur med |
I mars 2010 publicerades upptäckten av små fragment (ett fingerben och en tand) efter ett barn som visade sig ha DNA som varken stämde överens med neanderthalare (Homo sapiens neanderthalis) eller den moderna människan (Homo sapiens sapiens). Fyndplatsen var Denisovagrottan i den sibiriska regionen Altaj Kraj i Ryssland. Möjligen kan fragmenten visa att Denisovamänniskan tillhörde en egen, tidigare okänd, underart av människan, eftersom det mitokondrie-DNA som utvunnits ur dem varken matchar neandertalare eller Homo sapiens sapiens. Den svenske forskaren Svante Pääbo tilldelades 2022 Nobelpriset bland annat för upptäckten av Denisovamänniskan.[5]
Ett senare fynd från samma grotta visar att denisovamänniskor och neanderthalmänniskor blandat sig med varandra.[6]
I december 2010 rekonstruerade ett internationellt forskarteam även DNA från cellkärnan i fingerbenet. Enligt den analysen skulle förfäderna till flera mindre folkslag i Asien och Australien, bland annat melanesier och aboriginer, ha denisovamänniskor bland sina förfäder.[7][8][9] Även övriga asiater har huvudsakligen denisova-DNA i sina gener, men då i mindre mängder.[10]
I maj 2019 avslöjade ett forskarteam att ett käkben funnet i en tibetansk grotta år 1980 visade sig komma från en denisovamänniska. Det sensationella resultatet hade man kommit fram till genom att analysera rester av proteiner från käkbenet.[3] Därmed flyttades tidsspannet för Denisovamänniskan 120 000 år bakåt i tiden. Grottan där man fann käkbenet ligger på en högplatå 3 280 meter över havet. Den syrefattiga luften där framkallar höjdsjuka hos de flesta moderna människor. Fram tills nu har man trott att ingen tidig människoart skulle klara sig i en sådan miljö. Men nu verkar det som att denisovamänniskan kan ha varit den första människoarten som acklimatiserat sig på extrema höjder.[11]