Hoseas bok
From Wikipedia, the free encyclopedia
Hoseas bok (hebr. הושע) är en bok i judendomens Neviim ("profeterna") och kristendomens Gamla Testamente.
- Ej att förväxla med Hosea (kung).
Profeten Hosea verkade i det israeliska Nordriket från cirka 750 f.Kr. till förstörelsen av huvudstaden Samaria år 722 f.Kr. Hans bok är den första i Tolvprofetboken med de så kallade mindre profeterna och är känd för två radikala bilder för Guds kärlek till människorna. I kapitel 1–3 liknar Hosea det avfälliga Israels folk vid Guds otrogna hustru, och i kapitel 11 talar han om dem som Guds fosterbarn.