Marias lovsong
From Wikipedia, the free encyclopedia
Marias lovsong er lovsongen Maria Møy kvad då ho vitja syskenbornet sitt, Elisabet, på Maria bodskapsdag (eller Maria besøksdag), i fylgje Evangeliet etter Lukas. Den latinske hymna vert innleia med orda Magnificat anima mea Dominum (Luk. 1,46), derav namnet Magnificat.
I studentmaallaget si bibelumsetjing frå 1921 er lovsongen gjengjeven slik:
- «Mi sjæl høglovar Herren
- Mitt hjarta gleder seg i Gud, min Frelsar!
- Han tenkte paa si ringe tenestekvinna!
- For ifraa denne stund
- Skal alle ætter kalla meg for sæl.
- Stort er det han for meg hev gjort den Megtige,
- Og heilagt er hans namn;
- Fraa ætt til ætt hans miskunn naar
- Mot deim som ottast honom.
- Velduge verk so gjer hans sterke arm;
- Storlaatne spreider han for ver og vind
- Med deira høgferds-hug;
- Han støyter hovdingar fraa høgsæte
- Og lyfter laage upp;
- Hungrige mettar han med gode gaavor,
- Og rikingar rek han tomhendte burt.
- Han sytte vel for Israel, sin svein;
- Til evig tid han minnast vil -
- So var hans ord til federn' vaare -
- Si miskunn mot Abraham og hans ætt.»
I liturgien er Marias lovsong eit høgdepunkt i tidebøna på kvelden; Vesper (aftansong).