Västerländsk adel
From Wikipedia, the free encyclopedia
I västvärlden växte den adel som associeras med lagstadgade ärftliga privilegier och skyldigheter fram under tidig medeltid[1]. Detta innebar fördelar av ekonomisk, politisk, geografisk och social art i samhällets översta skikt. Privilegierna kunde vara belöningar erbjudna av kungamakten eller köpta. Det var i krigstid vanligt med omedelbar dubbning vid så kallad tapperhet i strid, och ofrälse män kunde därigenom adlas[1]. Kyrkan hade ett betydande inflytande över adeln då biskopar och adelsmän ofta hade gemensamma föräldrar och bakgrund i samhället.