Baudotkoden
From Wikipedia, the free encyclopedia
Baudotkoden är ett fjärrskrivaralfabet konstruerat 1870 av Émile Baudot. Baudotkoden är en digital, ursprungligen synkron fembitars teckenkod. Den skapades för att underlätta telegrafi så att telegrafisten slapp signalera morsekod, utan istället kunde mata in meddelandet via ett tangentbord av något slag. Mottagning av fjärrskrift kunde också automatiseras så att bokstavstecknen erhölls direkt tolkade ur koden. En variant som modifierats av Donald Murray standardiserades som internationella telegrafalfabetet nummer 2, ITA-2. Detta var den teckenkod för fjärrskrivare och telex som användes tills den sjubitars ASCII-koden tog över som den vanligen använda standarden för digital teckenöverföring.
Baudotkoden består av 5 positioner, som var och en kan anta värdena "0" eller "1".