Belägringen av Tobruk
From Wikipedia, the free encyclopedia
Belägringen av Tobruk var en konfrontation mellan Axelmakterna och de allierade styrkorna som varade i 241 dagar i Nordafrika under Ökenkriget i andra världskriget. Belägringen startade den 10 april 1941, då Tobruk anfölls av en italiensk-tysk styrka under generallöjtnant Erwin Rommel, och fortsatte under 240 dagar till 27 november 1941, då staden undsattes av den 8:e allierade armén under Operation Crusader.
Belägringen av Tobruk | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av Ökenkriget under andra världskriget | |||||||
Australiska trupper ockuperar en frontlinjeposition vid Tobruk. | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
Australien Storbritannien |
Tyskland Italien | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
Leslie Morshead (till sept 1941) Ronald Scobie (från sept 1941) |
Erwin Rommel | ||||||
Styrka | |||||||
27 000 man[2] | 35 000 man | ||||||
Förluster | |||||||
3 836 förluster[3][4][5][6] | Okänt 74-150 flygplan[7] |
Det var viktigt för de allierades försvar av Egypten och Suezkanalen att hålla staden med sin hamn, eftersom detta tvingade fienden att transportera de flesta av sina förnödenheter landvägen från hamnen i Tripoli genom 1 500 kilometer av öken, samt avdela trupper från deras framryckning. Upprepade markanfall och nästan konstant beskjutning och bombning genomfördes av axelmakterna. Den nazistiska propagandan kallade de envisa försvararna för "råttor", en term som de australiska soldaterna anammat som en ironisk komplimang.