Edvard III av England
From Wikipedia, the free encyclopedia
Edvard III (engelska: Edward III), född 13 november 1312, död 21 juni 1377, kung av England från 1327. Son till Edvard II, farfar till Rikard II och Henrik IV. Gift 1328 med Filippa av Hainault.[1]
Edvard III | |
---|---|
Illustration av Edvard från 1430-talet | |
Regeringstid | 25 januari 1327–21 juni 1377 |
Kröning | 1 februari 1327 i Westminster Abbey |
Företrädare | Edvard II |
Efterträdare | Rikard II |
Regeringstid | 25 januari 1327–21 juni 1377 |
Företrädare | Edvard II |
Efterträdare | Rikard II |
Gemål | Filippa av Hainaut |
Ätt | Huset Plantagenet |
Far | Edvard II |
Mor | Isabella av Frankrike |
Född | 13 november 1312 Slottet Windsor Castle |
Död | 21 juni 1377 Slottet Richmond Palace i Richmond i Surrey |
Begravd | Westminster Abbey |
Edvard III var en av de mest framgångsrika medeltida engelska kungarna. Hans femtioåriga regeringstid inleddes då hans far, Edvard II avsattes 25 januari 1327 och varade fram till 1377. Bland hans närmaste föregångare hade bara Henrik III regerat så länge, och det skulle komma att dröja över 400 år innan en annan monark skulle sitta på tronen så länge. Edvards regeringstid kännetecknas av en expansion av Englands territorium genom krig i Skottland och Frankrike. Edvards börd och avkomma bäddade för två långa och betydelsefulla händelser i brittisk och europeisk historia; Hundraårskriget respektive Rosornas krig.