Kardinal
From Wikipedia, the free encyclopedia
Kardinal är en titel i Romersk-katolska kyrkan för dem som ingår i kardinalkollegiet, och bistår i den egenskapen påven i ett givet ämbete eller, i egen person eller som del av kollegiet, fungerar som påvligt råd. Kardinaler kan tillhöra såväl den romerska som katolska östkyrkor.[1]
- För fågeln, se kardinaler.
Kardinalatet är till skillnad från biskopsämbetet ingen vigning utan en värdighet. Kardinalerna utgör kardinalskollegiet och sammanträder efter påvens död i den valkorporation, konklaven, som har till uppgift att utse ny påve. Sedan Paulus VI äger endast de som ännu inte fyllt 80 år rösträtt (motu proprio Ingravescentem aetatem den 20 november 1970).
Per den 19 april 2024 består kardinalkollegiet av 237 kardinaler, av vilka 127 har rätt att delta i påveval, så kallade kardinalelektorer. Den äldste levande kardinalen är Alexandre do Nascimento, född 1925. Den 21 maj 2017 utnämndes Anders Arborelius, som förste svensk någonsin, till kardinal.[2] Arborelius upphöjdes officiellt till kardinal vid ett konsistorium den 28 juni samma år.
Ordet kardinal kommer av latinets cardinalis, vilket betyder ’viktig’, ’huvud-’, ytterst av cardo, ’dörrtapp’, ’huvudpunkt’, ’kärna’.