Lakota
prärieindiansk stamgrupp / From Wikipedia, the free encyclopedia
Lakota (egentligen Lakȟóta) eller teton (lakota: Thítȟuŋwaŋ) är en prärieindiansk stamgrupp som tillhör siouxindianerna och talar lakota, ett språk inom gruppen siouxspråk. De utgör den västligaste av de tre huvudgrupper i vilka sioux-indianerna på historiska och språkliga grunder brukar indelas. De två andra huvudgrupperna är dakota och nakota. De sju lakota-stammarna brukar också ibland kallas för tetonsiouxer (från lakotaspråkets Thítȟuŋwaŋ: de som bor på prärien). Lakota utgör alltså den del av siouxindianerna som räknas som prärieindianer, det vill säga stammar vilkas kultur vid de vitas ankomst till prärien huvudsakligen kretsade kring två mer eller mindre heliga djur, buffeln och hästen, av vilka den senare naturligtvis var ett långt senare inslag i kulturmönstret än buffeln.
- Den här artikeln handlar om folket lakota. För språket, se Lakota (språk). För andra betydelser, se Lakota (olika betydelser).
De sju stammar som lakotagruppen brukar indelas i sedan mitten av 1800-talet är:
- Sičháŋǧu eller Brulé (”brända lår”)
- Oglála eller Oglala (”sprider, strör, häller ut sitt eget”)
- Itázipčho eller Sans Arc (”utan pilbågar”)
- Húŋkpapȟa eller Hunkpapa (”bor vid ingången”)
- Mnikȟówožu eller Miniconjou (”odlare vid strömmen”)
- Sihásapa eller Blackfeet (”svarta fötter”)
- Oóhenuŋpa eller Two Kettles (”två kok”)