Röda brigaderna
From Wikipedia, the free encyclopedia
Röda brigaderna (italienska: Brigate rosse) var en italiensk vänsterextrem terrororganisation som var aktiv åren 1970–1988. Organisationen ansåg sig bedriva en legitim väpnad kamp mot staten med syftet att framprovocera en revolution. I praktiken innebar det att Röda brigaderna mördade, skadesköt och kidnappade ett stort antal personer. Totalt mördade Röda brigaderna 86 personer under åren 1974–1988.[1] Många valdes ut för att de ansågs inneha nyckelpositioner i statsapparaten, såsom domare och poliser, andra mest för att de var lättåtkomliga mål med något slags, ibland högst marginell, anknytning till statsmakten. Till den kategorin hör till exempel läkaren Luigi Marangoni som mördades i Milano 17 februari 1981.[2] Den mest uppmärksammade av Röda brigadernas aktioner var kidnappningen av Aldo Moro som inleddes med mord på hans fem livvakter i den attack som i italiensk historia fått namnet massakern på via Fani. Moro mördades efter 55 dagar i fångenskap.
Antalet aktiva medlemmar i Röda brigaderna varierade mycket genom åren. När det var som lägst under hösten 1972 hade organisationen endast fem aktiva medlemmar.[3] Vid tiden för kidnappningen av Aldo Moro var antalet fullvärdiga medlemmar cirka 120.[4] I samband med rättegångarna mot brigaderna under 1980-talet medgav sammanlagt 170 av de åtalade att de var, eller hade varit, aktiva i Röda brigaderna.[5] En av brigadernas tidigare ledare, Renato Curcio, ägnade en del av sin tid i fängelset åt att räkna medlemmar och kom så småningom fram till att totalt 911 personer, 683 män och 228 kvinnor, vid någon tidpunkt hade varit aktiva inom organisationen.[6]