Strasbourgs spårväg
From Wikipedia, the free encyclopedia
Strasbourg återinförde spårvägstrafik 1994. Ett äldre spårvägssystem fanns tidigare i staden mellan 1878 och 1960.
Snabbfakta Allmänt, Plats ...
Strasbourgs spårväg Tramway de Strasbourg | |||
Spårvagn av typ Citadis på gräsbevuxen banvall längs Avenue de la Marseillaise. | |||
Allmänt | |||
---|---|---|---|
Plats | Strasbourg, Bas-Rhin, Grand Est | ||
Antal linjer | 6 | ||
Antal hållplatser | 86 | ||
Turtäthet | 5 | ||
Antal passagerare | 300,000[1] (dagligen, 2010) | ||
Organisation | |||
Invigd | 25 november 1994 | ||
Trafikoperatör | Compagnie des Transports Strasbourgeois | ||
Tekniska fakta | |||
Banlängd | 49,8 kilometer | ||
Linjelängd | 70,8 kilometer | ||
Spårvidd | 1435 millimeter (Normalspår) | ||
Elektrifierad | Ja | ||
Matning | Kontaktledning (750 V DC) | ||
|
Stäng
Systemet omfattar år 2020 sammanlagt 6 linjer, som istället för numrering eller egennamn är bokstaverade, från A till F. Linje D fortsätter över Rhen in i Tyskland till grannstaden Kehl i förbundslandet Baden-Württemberg som är belägen på andra sidan floden.
Banlängden uppgår till 49,8 km och det finns totalt 86 hållplatser.