Teoretisk kemi
From Wikipedia, the free encyclopedia
Inom teoretisk kemi använder man sig av matematiska beskrivningar av naturlagar för att förklara eller förutsäga kemiska fenomen. En gren av ämnet är kvantkemi, det vill säga att med utgångspunkt från kvantmekanik beskriva molekylära egenskaper och kemiska processer som är beroende elektronstrukturen. Till teoretisk kemi hör även statistisk mekanik eller statistisk termodynamik, som kan utgå från både kvantmekanik och klassisk mekanik för att utifrån mikroskopiska egenskaper hos ett system förutsäga dess makroskopiska egenskaper. I en klassisk mekanisk beskrivning av molekyler är det atomer eller grupper av atomer som är den minsta enheten, t.ex. i simuleringar av molekyler i lösning, vilket kan ses som en tillämpning av statistisk mekanik.
Mycket av teoretisk kemi kan kategoriseras som beräkningskemi, eftersom den grundläggande teorin ofta kräver avancerade datorberäkningar för att ge numeriska resultat. För detta har utvecklats mer eller mindre approxivativa metoder som Hartree-Fock-metoder, densitetsfunktionalteori, semiempiriska metoder (till exempel PM3) eller kraftfältsmetoder.