Tändrör
From Wikipedia, the free encyclopedia
Tändröret är den del av en granat, flygbomb, raketvapen eller robot som får dessa att detonera.
Tändröret kan under lagring och transport av granaterna vara fästat (apterat) på granaten eller föras separat och apteras före laddandet. Ett tändrör innehåller ett flertal olika säkringar vars uppgifter är att förhindra att laddningen briserar för tidigt. Transportsäkringen avlägsnas manuellt före laddningen. Loppsäkringen ser till att granaten inte kan brisera förrän den lämnat eldröret. Masksäkringen ser till att tändröret inte utlöses av vegetation eller andra hinder strax framför pjäsplatsen.
När granaten är avskjuten och alla säkringar upphävda säger man att granaten är armerad. Vissa tändrör, främst för ammunition till luftvärnspjäser är försedda med en självsprängningsanordning som utlöses efter en så lång tid att granaten anses ha missat målet.
Tändrör kan delas in efter tändsätt, placering, känslighet eller snabbhet. Typ och inställning väljs för att åstadkomma nedslagsbrisad såsom ögonblicksbrisad, fördröjningsbrisad, luftbrisad eller studsbrisad.