Varuförfalskning
From Wikipedia, the free encyclopedia
Varuförfalskning omfattar förfalskning av konsumentvaror av alla de slag, vilka sedan utges för att vara äkta vara. Det kan gälla kläder/accessoarer såsom märkesväskor och klockor, möbler, läkemedel, förbrukningsartiklar (såsom tandkrämer) pennor, kameror med mera. Varumärkesförfalskning är inte detsamma som så kallad parallellimport, som är en noga kontrollerad verksamhet av hundraprocentigt likadana eller likvärdiga produkter. Vid parallellimport sker inga intrång på patent eller registrerade varumärken. OECD:s definition av förfalskade varor är varor som har tillverkats i syfte att imitera kända produkter för att förleda konsumenter.[1]
Förfalskning av varumärken är förbjudna enligt lag i så gott som alla länder i allmänhet, även inom EU. År 2006 beslagtog EU:s tull totalt 250 miljoner piratkopierade artiklar.[2] Verksamheten uppskattas generera världshandeln förluster på minst 250 miljarder US-dollar årligen, möjligen upp till 600 miljarder dollar årligen om produkter som aldrig lämnar ursprungslandet räknas in.[3]
Det förekommer olika grader av förfalskningar. I så gott som alla fall är produkten av sämre kvalitet än originalet och oftast kostar den mindre, ibland så lite som en tiondel av ursprungspriset. I de flesta fall kan man tydligt se skillnad, till exempel förekommer ofta felstavningar, men vissa piratkopior är mycket svåra att skilja från original. Då utnyttjas detta ofta av oärliga människor och den förfalskade varan säljs till samma pris som den äkta skulle ha blivit såld för.