Amerikanska inbördeskriget
inbördeskrig i Nordamerika 1861–1865 / From Wikipedia, the free encyclopedia
Amerikanska inbördeskriget utkämpades i Nordamerika från 1861 till 1865. Som svar på valet av Abraham Lincoln som president i USA, bröt sig 11 slavstater i södern, ut från USA och bildade Amerikas konfedererade stater (”Sydstaterna”) med ett lösare förbund. De övriga 25 delstaterna (”Nordstaterna”), varav fyra slavstater, stödde USA:s federala regering. Efter fyra år av krig, som mestadels utkämpades på de konfedererade staternas territorium, kapitulerade konfederationen och slaveri förbjöds i hela nationen genom det trettonde tillägget. Problemen som ledde till kriget löstes delvis i rekonstruktionseran som följde, med en starkare federal makt och ockupation av södern till 1877, medan försöken att emancipera den före detta slavbefolkningen som medborgare i hög grad misslyckades på grund av starkt regionalt motstånd. Denna motsättning kom senare att ligga till grund för den hårdföra rassegregationen i sydstaterna, de så kallade Jim Crow-lagarna, och den senare medborgarrättsrörelsen under 1900-talet.
Amerikanska inbördeskriget | |||||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
Medurs från toppen: Slaget vid Gettysburg, Kapten John C. Tidball (andra till vänster) från Nordstatsarméns artilleri, krigsfångar från Sydstatsarmén, pansarskeppet USS Atlanta, ruinerna av Richmond i Virginia, Slaget vid Franklin | |||||||||
| |||||||||
Stridande | |||||||||
Nordstaterna | Konfederationen | ||||||||
Befälhavare och ledare | |||||||||
Abraham Lincoln Ulysses S. Grant William T. Sherman David Farragut George B. McClellan Henry Halleck Joseph Hooker George Meade |
Jefferson Davis Robert E. Lee Joseph E. Johnston P.G.T. Beauregard Albert S. Johnston † Braxton Bragg Richard H. Anderson Josiah Gorgas | ||||||||
Styrka | |||||||||
2 672 341[not 2] 698 000 (som mest)[3][4] |
750 000 – 1 227 890[not 3][5] 360 000 (som mest)[3][6] | ||||||||
Förluster | |||||||||
140 414 döda i strid[7] ~365 000 döda totalt[7] 275 200 skadade |
72 524 döda i strid[7] ~260 000 döda totalt 137 000 skadade | ||||||||
50 000 civila döda[8] |
Historiska och moderna tolkningar pekar på synen på unionen och slaveriets roll i en fri republik som grundorsak till det amerikanska inbördeskriget, men det finns många andra tolkningar. En vanlig alternativ tolkning är den som först framlades av Karl Marx – "den sista borgerliga revolutionen" – och sedan vidareutvecklades av progressiva historiker som Charles A. Beard i början av 1900-talet, var de ekonomiska motsättningarna mellan de industrialiserade nordstaterna och de stapelvaruexporterande sydstaterna. Frågan om delstater ägt rätt att lämna unionen, som varit omtvistad sedan USA:s grundande, löstes därmed till förmån för den federala makten.