Arkitektur och stadsbyggnad i Varberg
From Wikipedia, the free encyclopedia
Varbergs stadsbyggnadshistoria sträcker sig tillbaka till medeltiden. De äldsta byggnaderna som finns kvar som mer än ruiner finns på Varbergs fästning. I själva staden är de äldsta byggnaderna från 1600-talet, då staden flyttats flera gånger samt helt eller delvis brunnit ner eller bränts av fientliga soldater åren 1256, 1565, 1612, 1666, 1767 och 1863.
Bebyggelsen bestod i äldre tider mestadels av trähus. Det äldsta bevarade exemplet är det Hayska husets äldre del, som finns bevarat från tiden före branden 1666. Efter den sista branden 1863 började man uppföra fler hus i sten och tegel, vilket gav högre brandsäkerhet. Med järnvägens ankomst växte Varberg kraftigt vid slutet av 1800-talet. Varberg blev en flitigt besökt kurort bland bättre bemedlade. Vid 1800-talets slut och 1900-talets början uppfördes kallbadhuset, Societetshuset och varmbadhuset bland andra byggnader som hör till stadens mest kända.
Under 1900-talet utvecklades och industrialiserades Varberg. Under seklets senare del revs delar av den äldre bebyggelsen. Det mest kända och kritiserade exemplet är rivningen av Gerlachska huset 1977. Under 1900-talet uppstod också nya bostadsområden utanför centrum, däribland Håsten, Sörsedammen och Brunnsberg.
Under 2000-talet har staden främst expanderat söderut genom bebyggelsen på Breared. De tre höghusen vid Söderhöjd, tolv, tretton och fjorton våningar höga, stod klara 2007.[1]