Bolivias historia
From Wikipedia, the free encyclopedia
Bolivias förhistoria sträcker sig 20 000 år tillbaka då de första människorna slog sig ned på det bolivianska höglandet. Under 3000-talet f. Kr. började jordbruket utvecklas i området och på 1500-talet f. Kr. började den första metallproduktion. Kring år 100 f. Kr. började den tiwanakiska kulturen att utvecklas vid Titicacasjöns södra strand, en kultur som kom att dominera området fram till 1200-talet då den kollapsade och ersattes av sju regionala kungadömen. På 1400-talet blev området en del av Inkariket.[1]
- Den här artikeln handlar om Bolivias historia före 1982. För historien efter 1982, se Bolivias nutidshistoria.
Under 1500-talet inleddes den spanska koloniseringen och området kom att lyda under Spanien som kallade området för Övre Peru. De rika silvergruvorna i Bolivia bidrog till Spaniens rikedomar och gruvorna i Potosí var de mest produktiva på västra halvklotet. Under början av 1800-talet föll det spanska väldet, försvagat efter Napoleonkrigen, samman i Sydamerika och dagens Bolivia utropades 1825. Landet är uppkallat efter den frihetskämpen Simón Bolívar.[1]
Under de följande 60 åren präglades Bolivia av statskupper och kortlivade regeringar. Bolivias svagheter visade sig under Stillahavskrigen då landet förlorade sin havskust. I slutet av 1800-talet skapade en uppgång i världshandelspriserna på silver ekonomisk utveckling och politisk stabilitet och i början av 1900-talet ersattes silvret av tenn som landets viktigaste inkomstkälla. En rad regeringar kontrollerade av en ekonomisk och social elit styrde under 1900-talets första tredjedel. Levnadsförhållanden för ursprungsbefolkningen var under lång tid svåra, då de tvingades arbeta under primitiva förhållanden samt nekades utbildning, ekonomiska möjligheter och rätt till politiskt deltagande. Bolivias förluster under Chacokriget blev dock en vändpunkt eftersom militärtjänsten hade lett till en ökad politisk medvetenhet bland indianerna.[1]
Den revolutionära rörelsen MNR tog över makten 1952 och genomförde ett radikalt program som bland annat innebar jordreformer och förstatligande av företag. Rörelsen styrde fram till 1964 när en militärkupp genomfördes. Under resten av 1960- och 70-talet präglades den politiska utvecklingen av militärkupper, skiftade civila och militära regeringar och kontroversiella val. En utveckling som kulminerande under de första åren av 1980-talet.[1]