Florenslistan
From Wikipedia, the free encyclopedia
Florenslistan, Florenslängden eller Florensdokumentet är en avskrift i Biblioteca Medicea Laurenziana i Florens från omkring 1119–1124, som ursprungligen ingick i en påvlig skrivelse från 1103. Avskriften är troligen författad av en benediktinermunk i Italien och den trycktes först 1866. Vetenskapliga kommentarer har gjorts av Sven Tunberg (1913), Arne Palmqvist (1961), Tore Nyberg (1991)[1] och Christian Lovén (2020).
Listan är en förteckning över franska, spanska, polska och skandinaviska biskopssäten. I listan nämns arton skandinaviska städer: åtta i Danmark, tre städer i Norge, sju städer i Sverige. Därutöver nämns femton landskap, lat. Nomina insularum de regno sueuorum, sv. "namn på öar i svearnas kungarike".[2]
Forskare har sett Florenslistan som en förteckning över etablerade svenska stift vid 1100-talets början, men även som en lista inför en planerad indelning. En hypotes är att en konkurrenssituation förelåg mellan Sigtuna och Uppsala, att Sigtuna stod ärkebiskopen i Lund och därmed Rom nära medan biskopen i Uppsala som hade utnämnts av ärkebiskopen av Hamburg-Bremen därmed var förbunden med den kejserliga tyska kyrkan.[3]