Fördraget om Europeiska unionen
grundfördrag i Europeiska unionen / From Wikipedia, the free encyclopedia
Fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget eller FEU), även känt som unionsfördraget, är ett av Europeiska unionens två grundfördrag; det andra är fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.[3] De båda fördragen, som har samma rättsliga värde, reglerar unionens konstitutionella uppbyggnad.[4]
- Denna artikel behandlar det nuvarande grundfördraget med alla ändringsfördrag. För det ursprungliga fördraget om Europeiska unionen, se Maastrichtfördraget.
Europeiska unionens fördrag | |
Fördraget om Europeiska unionen | |
Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionen | |
Gällande fördrag | |
Undertecknat | 1992-02-07 |
Ikraftträdande | 1993-11-01[1] |
Celexnummer | 12016M[2] |
Offentliggjort i | EUT C 202, 7.6.2016 |
Rättslig form | Grundfördrag |
Rättsligt bindande | Ja |
Direkt tillämpligt | Ja, under vissa omständigheter |
Tillämpas av | Europeiska unionen |
Utfärdat av | Europeiska unionens medlemsstater |
Undertecknat i | Maastricht, Nederländerna |
Depositarie | Italiens regering |
Genom EU-fördraget har en europeisk union upprättats.[4] Fördraget innehåller bland annat bestämmelser om unionens grundläggande värden och mål, grundläggande principer och dess övergripande institutionella uppbyggnad. Fördraget innefattar även vissa bestämmelser om fördjupade samarbeten samt bestämmelser om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, inklusive den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Därutöver reglerar fördraget hur stater ansluter och utträder ur unionen samt hur grundfördragen kan ändras.[5]
EU-fördraget tillkom ursprungligen genom Maastrichtfördraget, som undertecknades den 7 februari 1992. Fördraget trädde i kraft den 1 november 1993 efter att ha ratificerats av alla medlemsstater i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser. Sedan dess har fördraget ändrats genom Amsterdamfördraget den 1 maj 1999, Nicefördraget den 1 februari 2003 och Lissabonfördraget den 1 december 2009. I likhet med annan unionsrätt äger fördraget företräde framför nationella lagar och andra författningar, inbegripet de nationella konstitutionerna, i enlighet med företrädesprincipen.