Neumer
From Wikipedia, the free encyclopedia
Neumer [ˈnεvm-], även [ˈnɔjm-] (av grekiska νεῦμα neuma 'tecken', 'vink') är en medeltida notation för i huvudsak liturgisk sång.[1] Tecknen representerar inte exakta tonhöjder utan endast den melodiska rörelsen. Neumskriften är bara ett minnesstöd för den som redan lärt sig melodin.[2]
De äldsta källorna med neumer är från 800–900-talen, men tidigare fanns så kallade ekfonetiska tecken. Neumerna har sannolikt utvecklats ur cheironomin (av grekiska χείρ cheir 'hand'), dvs. ur körledarens handrörelser.[2] Senare utvecklades diastematiska neumer där även tonhöjden angavs med linjer, vilket sedermera gav upphov till Guido från Arezzos notsystem.