Polyvinylklorid
From Wikipedia, the free encyclopedia
Polyvinylklorid, förkortat till PVC, är en termoplastisk polymer och den tredje största av de vanligaste plastsorterna, som tillsammans med polyeten (PE), polypropen (PP) och polystyren (PS) kallas volymplaster eller basplaster. Totalt tillverkas cirka 56 miljoner ton PVC per år i världen, vilket motsvarar cirka 15 procent av världens totala plastproduktion (2019)[1].
Snabbfakta Systematiskt namn, Kemisk formel ...
PVC | |
| |
Systematiskt namn | poly(1-kloreten) |
---|---|
Kemisk formel | (C2H3Cl)n |
Utseende | Vitt pulver, smak och luktlöst |
CAS-nummer | 9002-86-2 |
Egenskaper | |
Densitet | 1,4 g/cm³ |
Löslighet (vatten) | olösligt g/l |
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Stäng
PVC tillverkas genom kedjepolymerisation av vinylkloridmolekyler och kan efter användningsområden indelas i två former:
- Styv PVC (PVC-U, "unplasticised", eller r-PVC, "rigid"). Den styva PVC:n används främst inom bygg- och konstruktionssektorn, såsom för profiler till fönster och dörrar och till rör för vatten, avlopp och gas. Den används också till folier för förpackningar och olika typer av kort, till exempel bank- och kreditkort
- Mjuk eller flexibel PVC (PVC-P, ”plasticised”). För att tillverka mjuka eller flexibla PVC-produkter tillsätts mjukgörare till polymeren. PVC får då egenskaper som gör den lämplig för användning till kabelisolering, medicinska slangar och blodpåsar, golvmattor och tapeter, konstläder och presenningar, med flera.