La Paloma
From Wikipedia, the free encyclopedia
«La Paloma» er ein populær spansk song som har blitt gjentolka i mange kulturar, settingar, arrangement og innspelingar over dei siste 140 åra. Songen vart komponert og skriven ein spansk komponist frå Baskarland, Sebastián Iradier (seinare Yradier) i 1850-åra. I 1859 vart han registrert på opphavsrettskontoret i Madrid som ein «Cancion Americana con acompañamiento de Piano».[1] Iradier døydde medan han var relativt ukjend få år etter, og fekk aldri oppleve kor populær songen hans kom til å bli.
«La Paloma» høyrer til ein songsjanger kalla «habaneras», ein musikalsk stil som vart utvikla på 1800-talet i Spania som framleis finst i form av visesongar og formelle komposisjonar særleg i Baskarland og på austkysten (Catalonia og Valencia). Som alle «habaneras» har songen ein karakteristisk og markant rytme som reflekterer ei blanding av lokale kubanske songar som spanske sjømenn tok med seg heim frå reisene sine til øya, og den rytmiske strukturen til flamenco «tanguillo gaditano» (opphavleg frå Cádiz i Andalusia). «La Paloma» vart raskt populær utafor Spania, særleg i Mexico, og spreidde seg snart rundt verda. Mange stader, som Afghanistan, Hawaii, Filippinane, Tyskland, Romania, Zanzibar, og Goa fekk han status som ein delvis folkesong. Songen kan reknast som ein av dei første verdsomfattande hittane og har appellert til mange forskjellige musikalske bakgrunnar..[2] Det finst meir enn tusen versjonar av songen, og i lag med «Yesterday» av Beatles er han ein av dei mest innspelte songane i musikkhistoria.