Alfasönderfall
From Wikipedia, the free encyclopedia
Alfasönderfall, även α-sönderfall, är inom kärnfysiken ett radioaktivt sönderfall som innebär att en atomkärna sönderfaller genom att avge en alfapartikel, det vill säga en helium-4-kärna bestående av två protoner och två neutroner. Som regel hamnar dotterkärnan i ett exciterat tillstånd och avger därför omgående gammastrålning.
Den bakomliggande mekanismen till alfasönderfall kan förklaras med en kvantmekanisk modell, baserad på en potentialbarriär som alfapartikeln inne i kärnan regelbundet försöker att penetrera. Trots att alfapartikeln enligt klassisk fysik saknar tillräckligt med energi för att ta sig igenom barriären, kan den göra det på grund av det kvantmekaniska fenomenet tunneleffekt. Sannolikheten för att detta ska ske är mycket liten, men dock existerande, vilket innebär att alfapartikeln efter tillräckligt lång tid kommer att kunna ta sig igenom potentialbarriären och ge upphov till ett sönderfall.
Att alfasönderfall är vanligt bland atomkärnor beror på att alfapartiklarna är väldigt stabila och starkt bundna system, med en liten massa i förhållande till massan hos de fyra ingående nukleonerna. De avges framför allt när det är gynnsamt för atomkärnan att avge en lätt produkt men med en stor frigjord energi.[1]