Berings hav
del av norra Stilla havet mellan Sibirien och Alaska / From Wikipedia, the free encyclopedia
Berings hav (engelska: Bering Sea, ryska: Бе́рингово мо́ре) är Stilla havets nordligaste randhav, beläget mellan Sibirien med Kamtjatkahalvön i väst, Alaska i öst och den utifrån Alaska långsträckta ögruppen Aleuterna i syd. Berings hav är förbundet med Norra ishavet genom Berings sund i norr. Det har en yta på 2,27 miljoner kvadratkilometer. I nordöstra delen är havet grunt (maxdjup drygt 200 meter) med flera stora öar, medan i sydväst finns djup på cirka 3 500 meter.[1] Kusterna är rika på stora vikar.
Havet är uppkallat efter Vitus Bering,[1] en dansk upptäcktsresande i rysk tjänst, som utforskade havet 1728 och 1741.