Christian de Duve
From Wikipedia, the free encyclopedia
Christian de Duve, född 2 oktober 1917 i Thames Ditton, Surrey, Storbritannien, död 4 maj 2013 i Grez-Doiceau, Belgien, var en belgisk cytolog och biokemist.[9] År 1974 erhöll han Nobelpriset i fysiologi eller medicin tillsammans med Albert Claude och George E. Palade "för deras upptäckter om cellens strukturella och funktionella organisation".[10] Förutom peroxisom och lysosom uppfann han vetenskapliga namn som autofagi, endocytos och exocytos vid ett och samma tillfälle.[11][12][13][14][15]
Snabbfakta Född, Död ...
Christian de Duve | |
Född | 2 oktober 1917[1][2][3] Thames Ditton, Storbritannien |
---|---|
Död | 4 maj 2013[1][2][3] (95 år) Nethen, Belgien |
Medborgare i | Belgien |
Utbildad vid | Katolska universitetet i Leuven Our Lady College, Antwerp |
Sysselsättning | Biolog, kemist, läkare, akademiker, universitetslärare, biokemist, fysiolog |
Arbetsgivare | Rockefeller University Katolska universitetet i Leuven |
Utmärkelser | |
Francquipriset (1960) Gairdner Foundation International Award (1967) Hedersdoktor vid Universitetet i Leiden (1970)[4] Dr. H.P. Heinekenpriset för biokemi och biofysik (1973) Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1974)[5][6] Utländsk ledamot av Royal Society (1988)[7] E.B. Wilson-medaljen (1989)[8] Hedersdoktor vid Université libre de Bruxelles (2010) Leopoldorden Kommendör av Kronorden Storkors av Leopold II:s orden | |
Heraldiskt vapen | |
Redigera Wikidata |
Stäng