Donjon
From Wikipedia, the free encyclopedia
Donjon är ett begrepp som används inom befästningskonsten, med något olika betydelser.
- Ett medeltida fristående torn som fungerade både som försvar och bostad, även kallad kastal eller barfred, utan ytterligare ringmur.
- Den medeltida borgens kärntorn, det vill säga den innersta höga försvarsbyggnaden i en ringmursborg, som ofta även används som bostad.[1]
- I senare tiders befästningskonst en inne i fästning liggande logementsbyggnad, inrättad till försvar med kanoner, och gevärseld.[2] Kanonerna är placerade i kasematt, och byggnaden skall kunna tjäna som slutvärn för besättningen.[1] Europas längsta donjon av denna typ är det 678 meter långa slutvärnet i Karlsborgs fästning.
- För andra betydelser, se Donjon (olika betydelser).