Fri rörlighet för kapital
en av de fyra friheterna inom Europeiska unionen / From Wikipedia, the free encyclopedia
Fri rörlighet för kapital är en av de fyra friheterna inom Europeiska unionen och en central del av den inre marknaden. Den fria rörligheten för kapital innebär att kapital (till exempel pengar och värdepapper) kan överföras fritt mellan medlemsstaterna, utan kapitalrestriktioner. Det innebär bland annat att en fysisk eller juridisk person kan investera i andra medlemsstater. Den fria rörligheten för kapital gäller som regel även mellan en medlemsstat och ett tredjeland utanför unionen.
Viss rörlighet för kapital var en del redan av Romfördraget 1958, men var då begränsad till att huvudsakligen understödja den fria rörligheten för varor. Den fria rörligheten för kapital var den sista av de fyra friheterna att införas; den genomfördes den 1 juli 1990, då ett direktiv om fri kapitalrörlighet genomfördes och den första etappen av Ekonomiska och monetära unionen inleddes.[1] Genom Maastrichtfördraget 1993 utökades den fria rörligheten för kapital till att gälla mer generellt, särskilt införandet av en gemensam valuta, euron.[2] En viktig del i förenklandet av betalningar inom unionen är inrättandet av det gemensamma eurobetalningsområdet, som innebär samma rutiner för betalningar inrikes och mellan EU-länder, vilket dock endast gäller valutan euro.[3] De länder som inte har infört euro har inte samma fria rörlighet för kapital, vilket yttrar sig i valutakursförluster, avgifter och särskilda rutiner för transaktioner.
För att ytterligare underlätta kapitalrörelser inom unionen och integrera de olika kapitalmarknaderna har Europeiska kommissionen även varit pådriven i att skapa en kapitalmarknadsunion (KMU).