Frimureriska landmärken
From Wikipedia, the free encyclopedia
Frimureriska landmärken är en uppsättning regler som frimurare håller för att vara både uråldriga och oföränderliga rättesnören för frimureriet. Begreppet användes först av James Anderson 1723 i konstitutionen för Storlogen i London och Westminster. Joseph Fort Newton beskriver begreppet så här : ”Frimureriets landmärken äro dess fundamentala principer, icke något slags bruk eller sedvänja, än mindre blotta detaljer i dess organisation.” [1] I "Handbok för frimurare" definieras de också som oföränderliga: ". . . finnes uttrycket ”old landmarks”, som betyder landmärken, gränsstenar. Anderson menar otvivelaktigt därmed de gamla grundlagarna, hvilka till sitt egentliga innehåll skola vara oantastliga . . ." [2]
Denna artikel är en del av Wikipedias serie om Frimureri | ||||||||||||
Huvudartiklar
Frimureri · Storloge · Frimurarloge · Frimureriska ämbetsmän · Stormästare · Erkännande · Reguljär · Liberalt frimureri· Svenska Frimurare Orden Historia
Frimureriets historia · Liberté chérie · Frimureriska handlingar · Storlogen i London och Westminster
|
Eftersom varje storloge är självstyrande och det inte finns någon världsomspännande enhet som styr frimureriet, varierar tolkningarna av dessa landmärken starkt och är en fråga för ständig diskussion. Olika frimureriska system och olika storloger har olika landmärken.