Globala opioidepidemin
From Wikipedia, the free encyclopedia
Den globala opioidepidemin, ibland kallad opioidkrisen, är en benämning på den snabbt ökande användningen av beroendeframkallande opioidläkemedel och droger från slutet av 1990-talet och under 2000-talet.
Två tredjedelar av globala drogdödsfall beror på opioider.[1] De regioner som 2019 såg den största användningen av opioider av icke-medicinska skäl var Nordamerika, Mellanöstern, Sydvästasien och Oceanien. Den icke-medicinska användningen av opioidläkemedel (till exempel oxikodon och fentanyl) ökar i Nordamerika, delar av Afrika,[2] Mellanöstern och sydvästra Asien. Dessutom finns tecken på en ökad användning i Europa. Användningen av opiater (heroin och opium) står för ungefär hälften av opioidbruket. Framför allt i Mellanöstern, Sydvästasien, Syd- och Centralasien, Nordafrika och Transkaukasus.[3]
Opioidkrisen i USA har kallats ”den moderna läkekonstens största misstag”.[4] Den har lett till att hundratusentals människor har mist livet i överdoser och självmord, och till flera uppmärksammade rättegångar mot läkemedelsföretag.[5][6][7]
Opioidläkemedel är effektiva för att lindra smärta på kort sikt.[8] Men få studier visar på fördelar under längre behandling. Däremot finns det tydliga bevis på att opioider leder till utbredd och potentiellt allvarlig skada under långvarig användning.[9] Trots det tar patienter ofta opioider under många månader och år. En studie från 2018 visade att 4,7% av de patienter som ordinerats opioider för smärta utvecklade ett missbruk.[10]