Gravkonst
konst kopplad till gravskick / From Wikipedia, the free encyclopedia
Gravkonst är konstverk eller byggnader som är förknippade med förvaringen av dödas kvarlevor. Grav är den vanliga termen för själva förvaringsplatsen medan gravgods är de föremål som förekommer i gravar, utöver själva de mänskliga kvarlevorna.[1] Föremålen kan omfatta bland annat de avlidnas ägodelar, föremål som skapats specifikt för begravningen, eller miniatyrmodeller av föremål som man ansett att den döda kan haft nytta av i livet efter döden. Mycket av modern kunskap om historiska kulturer utan skriftspråk har uttolkats ur just gravgods.
Gravkonst har många syften inom en kultur. Den kan vara en del av begravningsriter, symbolisera det som döda ansetts ha behöva efter det jordiska livet eller hylla den dödas liv och handlingar. Detta kan förekomma dels som en del av förfädersdyrkan av eller för att främja politiska syften för en härskande dynasti. Gravkonst har också ofta fungerat som en påminnelse om människans dödlighet och som ett sätt att blidka de dödas andar så att de inte ska skada de levande.
Konstnärliga föremål som gravgods kan ha förekommit hos neanderthalare över 50 000 år sedan,[2] och har förekommit i så gott som alla mänskliga kulturer. Många av de mest kända kvarlämningarna från äldre kulturer är gravar eller tillhörande gravkonst, till exempel de egyptiska pyramiderna, den kinesiska terrakottaarmén och det indiska Taj Mahal. Specialtillverkad gravkonst har oftast varit förbehållet de rika och mäktiga samhällseliterna, men även vanliga människor har brukat enklare former av gravkonst, ofta föremål som använts i det dagliga livet.
En viktig aspekt av utvecklingen av gravkonsttraditioner är uppdelningen mellan det som kunde ses av besökare och det som var avsett att för alltid begravas med de döda efter att själva begravningsritualen var avslutad.[3] Den egyptiske faraonen Tutankhamons stora guldskatt var till exempel avsedd att aldrig mer ses efter att hans grav förseglades medan de pyramider som andra faraoner begravdes i var avsedda att visa de döda härskarnas makt för eftervärlden. Samma uppdelning förekommer i östasiatiska gravar. I andra kulturer har nästan all gravkonst varit avsedd för att kunna ses av allmänheten eller de som fått i uppgift att vårda graven, med undantag för en begränsad mängd gravgods. I denna typ av kulturer har gravkonsten gett upphov till rikt utsmyckade sarkofager och gravmonument, som i de grekiska och romerska civilisationerna, och även de senare kristna kulturerna. Mausoleer, en typ av gravar som varit avsedda att besökas av de levande, har varit de mest storslagna typerna av gravkonst i de antika kulturerna runt Medelhavet, och blev senare också vanligt inom den islamiska världen.