Lavalmunstycke
From Wikipedia, the free encyclopedia
Ett lavalmunstycke , eller en lavaldysa, är ett rör som är förträngt på mitten i timglasform. Det används för att accelerera gasflöden som förflyttar sig igenom det i först: subsonisk fart, sen i sonisk fart, och därefter i supersonisk fart. Det har haft stor användning inom ångturbinsteknik. Ånginjektorer (eller ångstrålepumpar) och då i form av tex matarvattenpumpar, har använts inom ångmaskinsepoken, då principen gör att man genom överljudshastighet kan omvandla ångstrålen till ett tryck som överstiger panntrycket och kan mata in vatten i pannan med högre tryck än det egentliga. Se diagram nedan.
Samma princip används i moderna raketmotorer och supersoniska jetmotorer. Analoga strömningsegenskaper har även funnit tillämpningar vid studiet av jetströmmar inom astrofysiken[1].
Munstycket utvecklades redan på 1800-talet av den svenske uppfinnaren Gustaf de Laval. Lavalmunstycket påminner om ett venturirör och bådas fysikaliska egenskaper bestäms av Bernoullis ekvation. Dess funktion vilar på strömmande gasers olika egenskaper vid subsoniska och supersoniska hastigheter.