Magnus Lagaböter
norsk kung / From Wikipedia, the free encyclopedia
Magnus (Håkonsson) Lagaböter eller Magnus Lagaböte,[1][2] normaliserad fornvästnordiska Magnús Lagabœtir, född den 1 maj 1238, död den 9 maj 1280, var kung av Norge från 1257 och ensam kung från december 1263 till sin död.
- För det norska örlogsfartyget, se KNM Magnus Lagabøte
Snabbfakta Regeringstid, Kröning ...
Magnus Lagaböter | |
---|---|
Huvudbyst av Magnus Lagaböter i Stavangers domkyrka. | |
Regeringstid | 1257–9 maj 1280 Samregent med Håkon Håkonsson till 1263 |
Kröning | 14 september 1261 i Bergen |
Företrädare | Håkon Håkonsson |
Efterträdare | Erik Prästhatare |
Gemål | Ingeborg Eriksdotter av Danmark |
Barn | Erik Prästhatare Håkon |
Ätt | Hårfagreätten |
Far | Håkon Håkonsson |
Mor | Margareta Skulesdotter |
Född | 1 maj 1238 Tønsberg i Vestfold fylke |
Död | 9 maj 1280 (42 år och 8 dagar) Bergen |
Begravd | Bergens domkyrka |
Stäng
Hans tillnamn, som betyder "lagförbättraren", återges på modern norska[3] och danska som Lagabøte, en form som även förekommer i svenska texter.
Magnus Lagaböter var den näst äldste sonen till kung Håkon Håkonsson och Margareta Skulesdotter. Han gifte sig 1261 med Ingeborg Eriksdotter, dotter till kung Erik Plogpenning av Danmark och fick två söner som båda blev kungar: