Marcel Mauss
fransk sociolog och antropolog / From Wikipedia, the free encyclopedia
Marcel Mauss, född den 10 maj 1872 i Épinal, död den 1 juni 1950 i Paris, var en fransk sociolog och antropolog. Mauss var systerson och lärjunge till sociologen Émile Durkheim. Mauss tankar om gåvosystem har påverkat senare strukturalistiska tänkare, exempelvis Claude Lévi-Strauss. Hans tankar om habitus och kroppstekniker har starkt influerat Pierre Bourdieu och Michel Foucault. I hans mest betydelsefulla verk, Gåvan (Essai sur le don, 1923), argumenterar Mauss att en gåva aldrig kan vara fri. Mänsklighetens historia är full av exempel på att gåvor kräver reciprocitet, det vill säga att man återgäldar dem. Teorin om kroppsteknikerna lade Mauss först fram i en föreläsning 1934, då han hävdade att mycket av enkla och vanemässiga tekniker som reglerar hur vi sitter, sover, simmar eller gräver gropar skapas i sociala sammanhang. Förmedlandet av dessa tekniker från en generation till en annan var det som, enligt Mauss, skilde människan från djuret.[7]
Marcel Mauss | |
Född | 10 maj 1872[1][2][3] Épinal[4], Frankrike |
---|---|
Död | 10 februari 1950[4][2][3] (77 år) Paris[4] |
Begravd | cimetière parisien de Bagneux |
Medborgare i | Frankrike |
Utbildad vid | universitetet i Bordeaux |
Sysselsättning | Politiker, antropolog[5], professor[6], etnolog[5], sociolog[5], filosof |
Befattning | |
President, Institut français de sociologie (1924–1927) | |
Arbetsgivare | École pratique des hautes études Collège de France (1931–1942)[6] |
Politiskt parti | |
Franska sektionen av Arbetarinternationalen | |
Släktingar | Émile Durkheim |
Namnteckning | |
Redigera Wikidata |