Schengens informationssystem
From Wikipedia, the free encyclopedia
Schengens informationssystem (SIS) är ett gemensamt datasystem för medlemsstaterna inom Schengenområdet och som startades genom bildandet av Schengensamarbetet på 1990-talet. Syftet är att ha ett gemensamt informationssystem för gränskontroll, dels för att hindra utvisade eller avvisade tredjelandsmedborgare från att komma in i Schengenområdet, dels för att koordinera spanandet efter vissa föremål eller personer i syfte att bekämpa brott. I SIS lagras information om eftersökta personer och eftersökta föremål. Det är ett sätt att kompensera för att de inre gränserna inom Schengenområdet är öppna. Varje Schengenstat ansvarar för sina registreringar i SIS, och dessa registreringar lyder under medlemsstatens nationella lagstiftning.
Länder som har full tillgång till SIS. |
Länder som har tillgång till SIS för straffrättsligt samarbete. |
Den 9 april 2013 togs en ny version av informationssystemet i drift kallat SIS II.[1][2]
Hela Schengenområdet har full tillgång till SIS. Även Bulgarien och Rumänien hade, sedan den 1 augusti 2018,[3] full tillgång till systemet; dessförinnan hade de endast tillgång till SIS för straffrättsliga förfaranden. Sedan deras anslutning till Schengenområdet den 31 mars 2024 omfattas de av samma regelverk som övriga medlemsstater. Cypern, som fortfarande står utanför Schengenområdet, har tillgång till systemet sedan den 25 juli 2023.[4][5][6] Irland begärde att få tillgång till SIS för straffrättsliga förfaranden i början av 2000-talet, och fick tillgång till SIS för straffrättsligt samarbete med start den 15 mars 2021.[7][8][9][10][11]
Vid slutet av 2020 hade SIS runt 93 miljoner registrerade efterlysningar. Totalt gjordes 3,7 miljarder sökningar under 2020, varav 209 178 ledde till träffar.[12] Under 2021 ökade antalet sökningar till mer än 7 miljarder.[13]