Sverige under andra världskriget
händelser och människor i Sverige under andra världskriget / From Wikipedia, the free encyclopedia
Sverige under andra världskriget behandlar Sveriges historia under andra världskriget från 1939 till 1945. Sveriges politik under andra världskriget var att hålla landet utanför kriget. Därför förklarade regeringen att Sverige förhöll sig neutralt, i folkrättslig mening, till de krigförande staterna. När fientligheterna började 1 september 1939 var det osäkert vad som skulle hända med Sverige. Även om 20 länder i Europa deklarerade sin neutralitet vid krigets början klarade bara sju av dessa att upprätthålla denna neutralitet under hela kriget. Dessa länder var, förutom Sverige, Irland, Portugal, Spanien, Andorra, Liechtenstein, Schweiz och Vatikanstaten. Den svenska neutralitetspolitiken hade traditioner sedan Napoleonkrigens dagar. Vinterkriget mellan Finland och Sovjetunionen blev ett undantag. Efter dess utbrott deklarerade regeringen i december 1939 istället att Sverige skulle vara icke krigförande part i denna konflikt.
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Sveriges historia | |
Denna artikel ingår i en artikelserie | |
Tidsaxel | |
---|---|
Förhistorien (c:a 12 000 f.Kr.–1050 e.Kr.) | |
Äldre medeltiden (1050–1250) | |
Folkungatiden (1250–1389) | |
Kalmarunionen (1389–1520) | |
Äldre vasatiden (1521–1611) | |
Stormaktstiden (1611–1721) | |
Frihetstiden (1719–1772) | |
Gustavianska tiden (1772–1809) | |
Union och ny konstitution (1809–1866) | |
Industrialiseringen (1866–1905) | |
1900-talets början (1905–1914) | |
Första världskriget (1914–1918) | |
Mellankrigstiden (1918–1939) | |
Depressionen (1929–1939) | |
Andra världskriget (1939–1945) | |
Efterkrigstiden (1945–1967) | |
Slutet av kalla kriget (1968–1991) | |
Nutiden (1991–) | |
Ämnen | |
Regenter • Statsministrar | |
Krig • Freder | |
Militärhistoria • Ekonomisk historia • Vetenskapshistoria |
Sveriges läge på den skandinaviska halvön, dess förmåga att under lång tid förhålla sig neutralt i internationella konflikter, dess militära upprustning efter 1940 och krigshändelsernas allmänna förlopp bidrog till att Sverige inte blev direkt indraget i världskriget. En annan avgörande faktor var de eftergifter som Regeringen Hansson III gjorde till Tyskland beträffande svensk export till Tyskland, och transiteringstrafiken med tyska militärtransporter av personal och materiel på de svenska järnvägarna till Norge och mellan Norge och Finland. Såväl Joseph Goebbels som svenska forskare har bedömt att Sverige hade varit lätt att inta om Tyskland hade anfallit 1940 samtidigt som Norge och Danmark. Kring år 1943 tog Tyskland fram en detaljerad anfallsplan mot Sverige, men forskare är oeniga om huruvida Sverige verkligen var allvarligt hotat. Hitler hade inte anledning att attackera så länge Sverige exporterade kullager, järnmalm och verkstadsprodukter till Tyskland.[1] Sveriges export fortsatte, efter att det stod klart att Tyskland skulle förlora kriget, varför det har hävdats att Sveriges agerande förlängde kriget.[2]
Trots att Sverige inte deltog i andra världskriget som krigförande nation var hela landet satt på krigsfot och det svenska försvaret hade en beredskap för att försvara landet mot fientliga anfall. Tiden som andra världskriget pågick kallas därför beredskapstiden.
Svensk neutralitet är hittills ett ämne för debatt. Förespråkare hävdar att Sverige under kriget mildrade sin politik mot att ta emot flyktingar och tog emot tusentals judar från Norge och Danmark. Motståndare betonar dock, som Winston Churchill gjorde, att Sverige "ignorerade större moraliska frågorna i kriget och spelade båda sidor för vinst".[3]