Takht-i-Bahi
From Wikipedia, the free encyclopedia
Takht-i-Bahi (eller Takhtbai eller Takht Bahai) är ett buddhistiskt klosterkomplex från 100-talet f.Kr[1]. Det är beläget omkring 15 km från Mardan i Nordvästra gränsprovinsen, Pakistan[1]. Komplexet blev ett världsarv 1980[1].
Snabbfakta Geografiskt läge, Koordinater ...
Buddhistiska ruiner i Takht-i-Bahi och resten av grannstaden Sahr-i-Bahlola | |
Geografiskt läge | |
---|---|
Koordinater | 34°11′24″N 71°33′36″Ö |
Land | Pakistan |
Region* | Asien och Oceanien |
Data | |
Typ | Kulturarv |
Kriterier | iv |
Referens | 140 |
Historik | |
Världsarv sedan | 1980 (4:e mötet) |
* Enligt Unescos indelning. |
Stäng
Takht betyder tron och bahi, "vatten" eller "källa" i persiska/urdu. Klosterkomplexet kallades Takht-i-Bahi då det byggdes på toppen av en kulle och nära en vattenkälla.
Takhtbai är det mest fruktbara tehsile i Mardan. Det växer många grödor i Takht Bai Tehsile, några är tobak, vete och sockerrör. Asiens första sockerbruk byggdes här av den brittiska regeringen nära buddhistklostret.