Vätecyanid
färglös gas eller vätska / From Wikipedia, the free encyclopedia
Vätecyanid, HCN, även kallad cyanvätesyra eller blåsyra, är en färglös gas eller vätska med en kokpunkt på 25,7 °C och med lukt av bittermandel. Ett äldre namn är cyanväte. Ämnets upptäckt publicerades 1782 av den svenske kemisten C.W. Scheele.[1] Scheele erhöll vätecyanid genom upphettning av berlinerblått först med kvicksilveroxid och vatten, därefter med svavelsyra och järn och, slutligen, destillation.[2] Han kallade den erhållna syran berlinerblåsyra, vilket senare kom att förkortas till blåsyra.[3][4] Vattenfri vätecyanid framställdes av Franz von Ittner 1809.[5]
Vätecyanid | |
| |
Systematiskt namn | Vätecyanid |
---|---|
Övriga namn | Cyanvätesyra, Blåsyra, Cyanväte |
Kemisk formel | HCN |
Molmassa | 27,0253 g/mol |
Utseende | Färglös gas eller svagt blå flyktig vätska |
CAS-nummer | 74-90-8 |
SMILES | C#N |
Egenskaper | |
Densitet | Vätskeform: 0,687 g/cm³ |
Löslighet (vatten) | Blandbar |
Smältpunkt | -13,4 °C |
Kokpunkt | 25,6 °C |
Faror | |
Huvudfara |
Mycket giftig |
NFPA 704 | |
LD50 | 3,7 mg/kg (oralt) 1,1 mg/kg (intravenöst) |
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Vätecyanid kan lätt bildas genom surgörning av natrium- eller kaliumcyanidlösningar. Salter av vätecyanid kallas cyanider. Beteckningen cyan (från grekiska κυανοῦς kyanos, "blå") infördes av Joseph Louis Gay-Lussac.