Ångorgel
From Wikipedia, the free encyclopedia
Ångorgel, calliope, är en orgel med täckta pipor vilka till skillnad från en vanlig orgel anblåses med ånga i stället för luft: När spelbordets tangenter trycks ned öppnas (direkt eller elektromekaniskt) spelventiler som släpper ångan till piporna i en enda stämma[1]. De största ångorglarna täcker många oktaver men på samma sätt som i fråga om klockspel kan omfånget hos en ändå fullt spelbar ångorgel begränsas högst avsevärt.
- Calliope är också en latinsk stavning av namnet på musan Kalliope i grekisk mytologi.
Ångorgeln uppfanns av Joshua Stoddard och han fick patent på instrumentet 1855. Stoddard hade från början för avsikt att instrumentet skulle användas i kyrkor[2], men snart användes det även för att dra uppmärksamhet till cirkusparader, demonstrationer, karnevaler och flodbåtar.[3]
I Sverige finns en transportabel, mekanisk ångorgel med tio pipor som visats upp vid olika ångevenemang, exempelvis på Skärgårdsbåtens dag, då vanligen ombord på fartyget S/S Ejdern eller S/S Mariefred vilka på ledningen till ångvisslan har ett ånguttag till vilket ångorgeln ansluts. Ångorgeln kan ställas in att arbeta med ånga av högst varierande tryck (2-10 atmosfärer = 0,2-1,0 MPa). Den spelande måste bära hörselskydd.