Sverige under förromersk järnålder
From Wikipedia, the free encyclopedia
Sverige under förromersk järnålder omfattar tiden från år 500 f.Kr. till Kristifödelse. Det är första delen av järnåldern.
Med järnålderns inträde tog nya samhällsstrukturer form. Urnegravarna ersatte nu helt gravhögarna, vilket möjligen berodde på att hövdingarnas makt minskade.
Ett kallt klimat präglade den förromerska järnåldern. Klimatet gjorde det svårare för befolkningen att försörja sig och orsakade återkommande utvandringar menade arkeologer tidigare. En del forskare kallar perioden Fimbulvintern, med anspelning på den nordiska mytologin.
Från järnåldern finns de äldsta bevarade sagorna och notiserna i europeiska skrifter om Sverige, vilket gör att man kan få andra beskrivningar av järnåldern än av tidigare epoker men de är svårtolkade och berör främst yngre järnålder.
I norra Norrland fortsatte asbestkeramik att användas inom järnsmidet. Den hade redan under bronsåldern använts för koppar- och bronsframställning,